Sumayya trffar

Det finns en sak som jag funderat på lika länge som jag varit muslim. Om inte längre. Det är hur vi muslimer ofta gör så stor skillnad mellan hur vi behandlar våra söner kontra våra döttrar. Speciellt när det kommer till relationen till det motsatta könet.

Vi skyddar våra döttrar. Men låter våra söner gå ner sig i fördärvet. Men kom ihåg. Det är våra söner som sedan gifter sig med någon annans dotter. Det är våra döttrar som gifter sig med någons son. Som kanske aldrig kan vara nöjd med det din dotter har att erbjuda för att han är avtrubbad av ett oanständigt liv.

Vi skyddar våra döttrar. Vi till och med begränsar deras liv på ett orättvist sätt. Får henne att längta bort från fängelset som blivit hennes hem. Och hon kanske lider. Hon kanske tittar på sin bror och säger ”Varför han, men inte jag? Varför får han vara med sina vänner, stanna ute sent, resa och prata med tjejer. Varför får han ha ’frihet’. Men inte jag?”. Men faktum är. Att generellt klarar våra flickor av ”frihet under ansvar” mycket bättre än våra killar gör, enligt min erfarenhet. Och det är inte konstigare än att mäns och kvinnors drifter ser olika ut (var noga med att läsa OLIKA, inte STÖRRE eller MINDRE). Frestelserna för en tonårstjej på en nattklubb t.ex. går inte att jämföra med dem för en tonårskille. Inte för att jag säger att vi ska skicka våra flickor till nattklubbar. Men vi kanske skulle vara mer försiktiga med att våra pojkar hamnar där.

Kanske skulle vi ”lita” lite mer på våra flickor och lite mindre på våra pojkar? Kanske skulle vi börja se att våra pojkar har en själ och ett hjärta precis som våra flickor. Kanske skulle vi börja skydda våra söner lika mycket som vi skyddar våra döttrar. Kanske skulle detta i slutändan även innebära ett skydd för gåvan som Allah givit oss i form av äktenskapet. Möjligen skulle det kunna leda till färre skilsmässor, då vi lär både våra flickor och våra pojkar att den enda kärleksrelationen är den som finns inom äktenskapets ramar och att det är där du kan finna lycka och lugn. Ingen annanstans. Kanske skulle vi på det sättet skydda och upphöja det heliga och Allahs visdom. För i slutet finns alltid Akhira, livet efter detta. Och där spelar det ingen roll om vi föddes i en kvinnas eller i en mans kropp. Där är vi alla själar. Och vi kommer dömas lika hårt för samma synd. Där är vi jämnlikar.

Om Allah inte gjort någon skillnad för oss i en fråga, så kanske vi inte heller skulle göra så stor skillnad i mängden skydd som vi erbjuder våra barn från denna synd. För vem är det egentligen vi fruktar genom detta beteende? Är det Allah eller är det människorna runt omkring oss? I varje handling bör vi fråga oss, ”Gör jag detta i djupet av mitt hjärta för Allah, eller har jag andra avsikter?”


Skriv en kommentar


Har du någon fundering?

Om du har någon fråga eller behöver hjälp med att komma igång är du välkommen att kontakta oss. Ni når oss enklast via e-post eller på Facebook.

Kontakta oss
Gå med i vårt nyhetsbrev

Genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev får du mejl från oss om webbplatsens nyheter samt intressanta texter om relationer och äktenskap.

×

 
×
HAR DU GLÖMT DINA UPPGIFTER?
×

Go up